MissCcase

Jag vet att vi inte kännt varandra länge alls, vet att vi kanske inte känner varandra alls...Men. Finns ju alltid ett "men". Saken är den, att du är det enda som snurrar i mitt huvud och jag tycker inte om det, inte alls. För jag vet att du inte känner så för mig. Jag är en fucked up´girl. Trust. Alltid blivit bortvald eller inte vald överhuvudtaget och därför förväntar jag mig ingenting från dig men det är bara en liten detalj..När jag är med dig vill jag inte vara någon annastans. Att ligga i din famn får mig att känna mig trygg, påriktigt. Och inte bara trygg..Går inte att beskriva men aldrig kännt så förut iaf. Lyssnat på dina låtar ikv, dem är så fina och du är så duktig..men dem får mig också att inse att så som jag känner för dig, har du redan kännt för någon annan, och så kommer du aldrig känna igen. Utan att du vet om det har du öppnat mina ögon för kärleken igen...Det enda jag önskar är att jag kan öppna dina med. Vill så gärna säga allt detta till dig, skicka det i ett sms, för jag skulle vara för feg för att säga det rakt ut. Jag är så rädd. Inte för dig utan jag blir bara rädd för att jag känner såhär för dig, efter så jävla kort tid. Känner mig så sjukt jobbig när jag smsar dig, och verkligen anstränger mig för att inte vara för på..för jobbig. För om jag får gissa hur du känner för mig är det väl antagligen att du kanske tycker om att vara med mig, ibland. Kolla en film eller 2, kunna ha någon att mysa med, någon att hålla handen och någon att sova med, men bara för just dem kvällarna, ibland. Säkert tycker du precis som alla andra att jag är för ung, jag hoppas inte du tycker så för i mina ögon är du inte som alla andra. Du verkar så äkta. Men vad fan vet jag...Åh jag hatar det här! Du får mig att känna mig så speciell när jag ligger där i din famn, när du tar min hand och den där pussen på min kind. När du drar mig närmare intill dig och jag bara vill vända mig om och se in i dina ögon och känna "den där" känslan, den där känslan som säger att jag är den enda. Att jag är din..äääh vafan. Vafan ska jag säga? Samtidigt som allt känns så jävla bra när jag är med dig, känns det fortfarande inte som det finns någon chans för mig i ditt liv. Jag vill att du visar mig världen, lär mig att bre ut mina vingar och våga. Men jag vill bara att det är du som gör det, ingen annan. Du är den första personen jag någonsin låtit komma såhär in på djupet i mig. kanske inte öppnat mig så mycket men det var inte så jag menade, menar mer att jag själv låtit dig få en plats i mitt hjärta. Redan. Du kan va stolt för ingen har lyckats så bra som du innan...Shit vad dum jag känner mig asså...Du tycker säkert att jag är en dum jävla brud som inte fattar vad jag håller på med. Tycker jag också. Du tror väl säkert att jag tycker om dig bara för att du är någon, för att folk vet vem du är men det stämmer inte. Jag ser DIG. jag vill vara med DIG, okej? Jag älskar det du gör men jag älskar också hur du är. What the fuck, finns så jävla mer att säga, mer ord som skulle beskriva detta så mycket bättre, men vad spelar det för roll? Du kommer ändå aldrig någonsin att få ta del av dem här raderna.



Peace! / MissCcase