buuhuuu :P

Fyfaan....blev inget med underbara danne. synd som fan. han var fin, på många sätt. däremot den här jävla ludvig. omg vad fan va det liksom? träffas typ 3 ggr och han tror att vi ska bli tsm...neejtack. Saknar M som fan också. fortfarande, sunck på det asså. önskar jag bara kunde försvinna ett tag eller åtminstone få tiden att gå jävligt fort. tills 27 augusti. då kommer cokos och jag längtar så. Menmen, klart att tiden går långsamt om man inte gör ngt om dagarna..vafan sitter bara hemma coh tråkar, kollar hästgrejjer på nätet...gråter, deppar. saknar och längtar. usch. saknar mest mamma....saknar att få vara hos henne varje dag. bläääää nu börjar filmen igen...kanske skriver av mig snart igen. hejdo

Whiskey lullaby.

Fuckfuckfuck. Dra dig upp cassandra, kämpa. Dränk inte sorgerna.......

G Morning.

Fucking jävla fittdrömmar! Jag vill glömma dig, men det är jävligt svårt när du tränger in i mina drömmar typ varende jävla fucking natt. typ 3 jävla månader har gått och du sitter fortfarande fastättsad innanför mitt pannben. Tagga bara!

Usch. Nu ska jag städa lite sen ska jag möblera om..får se hur detta slutar.

Peace!/ MissCcase

Toughts.

Jag kan inte säga att jag älskar, inte heller att jag är kär. Verkligen inte förälskad. Men jag känner starkt.


Me, myself and I.


En shitload av tankar.

Jag vet att vi inte kännt varandra länge alls, vet att vi kanske inte känner varandra alls...Men. Finns ju alltid ett "men". Saken är den, att du är det enda som snurrar i mitt huvud och jag tycker inte om det, inte alls. För jag vet att du inte känner så för mig. Jag är en fucked up´girl. Trust. Alltid blivit bortvald eller inte vald överhuvudtaget och därför förväntar jag mig ingenting från dig men det är bara en liten detalj..När jag är med dig vill jag inte vara någon annastans. Att ligga i din famn får mig att känna mig trygg, påriktigt. Och inte bara trygg..Går inte att beskriva men aldrig kännt så förut iaf. Lyssnat på dina låtar ikv, dem är så fina och du är så duktig..men dem får mig också att inse att så som jag känner för dig, har du redan kännt för någon annan, och så kommer du aldrig känna igen. Utan att du vet om det har du öppnat mina ögon för kärleken igen...Det enda jag önskar är att jag kan öppna dina med. Vill så gärna säga allt detta till dig, skicka det i ett sms, för jag skulle vara för feg för att säga det rakt ut. Jag är så rädd. Inte för dig utan jag blir bara rädd för att jag känner såhär för dig, efter så jävla kort tid. Känner mig så sjukt jobbig när jag smsar dig, och verkligen anstränger mig för att inte vara för på..för jobbig. För om jag får gissa hur du känner för mig är det väl antagligen att du kanske tycker om att vara med mig, ibland. Kolla en film eller 2, kunna ha någon att mysa med, någon att hålla handen och någon att sova med, men bara för just dem kvällarna, ibland. Säkert tycker du precis som alla andra att jag är för ung, jag hoppas inte du tycker så för i mina ögon är du inte som alla andra. Du verkar så äkta. Men vad fan vet jag...Åh jag hatar det här! Du får mig att känna mig så speciell när jag ligger där i din famn, när du tar min hand och den där pussen på min kind. När du drar mig närmare intill dig och jag bara vill vända mig om och se in i dina ögon och känna "den där" känslan, den där känslan som säger att jag är den enda. Att jag är din..äääh vafan. Vafan ska jag säga? Samtidigt som allt känns så jävla bra när jag är med dig, känns det fortfarande inte som det finns någon chans för mig i ditt liv. Jag vill att du visar mig världen, lär mig att bre ut mina vingar och våga. Men jag vill bara att det är du som gör det, ingen annan. Du är den första personen jag någonsin låtit komma såhär in på djupet i mig. kanske inte öppnat mig så mycket men det var inte så jag menade, menar mer att jag själv låtit dig få en plats i mitt hjärta. Redan. Du kan va stolt för ingen har lyckats så bra som du innan...Shit vad dum jag känner mig asså...Du tycker säkert att jag är en dum jävla brud som inte fattar vad jag håller på med. Tycker jag också. Du tror väl säkert att jag tycker om dig bara för att du är någon, för att folk vet vem du är men det stämmer inte. Jag ser DIG. jag vill vara med DIG, okej? Jag älskar det du gör men jag älskar också hur du är. What the fuck, finns så jävla mer att säga, mer ord som skulle beskriva detta så mycket bättre, men vad spelar det för roll? Du kommer ändå aldrig någonsin att få ta del av dem här raderna.



Peace! / MissCcase

Info mofo.

Dem inläggen nedan är inte i dagordning...la bara in lite gammalt från förra bloggen.

Peace/ MissCcase

All the small things.

Snart halv 7...och jag sitter i mina vita soffa, med mina rosa kuddar. Nyss ätit sushi, as usual. Ensam men det är skönt. Jag har alltid varit rädd för att vara ensam, och jag är det fortfarande, rädd alltså men jag har börja lära mig att bara för jag äter middag ensam och sover ensam så betyder det inte att jag är ensam i livet. Skönt. Snackade med "M" idag..igen, börjar bli oftare vi hörs, och det är ganska skönt, att kunna höras av, ses och så utan att jag känner ångest, saknad eller längtan. Han är bara han och jag är bara jag. Finns inget "VI" varken i verkligeheten eller i mina tankar. Tänker faktiskt mest på hur dum han kunde vara som lät mig gå..fast ja jo, lite kanske man saknar. Shh. Men..finns ju alltid ett men. Har träffat en person...en underbar person, som är underbar utan att han vet om det själv...setts 2 gånger och jag kommer redan på mig själv att sitta och sakna och längta, efter honom. Detta gör mig lite rädd, ska förklara. Sen jag blev singel för ett antal månader sen så har jag faktiskt försökt träffa nya människor, nya killar, inte för att leta efter ett förhållande, verkligen inte utan mer bara för att kanske kunna ha en liten flirt, för att kunna känna att jag faktiskt KAN tycka om andra än bara "M". Detta har gått åt helvette, mest blivit äcklad av dessa snubbar, knappt velat ha kontakt med dem..så har varit ganska nere pga detta...eftersom det bara har påminnt mig ännu mer om hur bra allt va, förr. Det har också gjort mig rädd för att aldrig mer kunna älska, någon. Gav liksom denna person mitt allt, och det värsta av allt va att när det tog slut märkte jag en sak, att det var inte bara han som var borta, utan även halva mig, tyvärr den halvan som var bra. Han lämnade mig kvar, men bara halva jag, svaga jag, känslokalla jag. Och nu, nu helt plötsligt dyker denna människa upp...och jag kan inte sluta le när jag är med honom..hur fan går detta till, det värsta av allt är att han inte ger mig ngra som helst tecken på att han känner som jag, att han ens känner ngt alls. Och det är det här som skrämmer mig. Att jag ska börja anförtro mig åt ngn igen, börja lita, och tycka om. Börja bry mig, börja ge...utan att få någonting tillbaka. Somsagt, bara setts 2 gånger, 2dagar inkl nätter...2 underbara nätter. men ändå, hellre 2 underbara nätter än 20 bara jobbiga. han vet inte om det själv men han får mig att må bra...läskigt att det har gått så fort. vad fan har han gjort med mig? Har han gjort såhär med flit? Han kanske är en psykopat som bara vill såra mig?...Hjälp jag fastnar i mina tankar.......Förresten är det nog jag som är psykopat, jag är väl sjuk eller något. Går och får känslor bara sådär...för någon som...äh. Är bara dem där småsakerna...dem små små sakerna som får mitt hjärta att skrika av glädje...dem där kyssarna på min panna och på min kind..och framför allt dem på mina läppar. Att känna hans fingrar mellan mina och veta att ingenting finns emellan oss, bara vi två. han och jag. Hur han drar mig närmare intill sig...att han faktiskt vill ha mig nära? Äähsh, jag vettefan....kanske finns det 10 andra tjejjer som känner likadant, som han behandlar likadant...kanske kanske inte? Måste nog sluta grubbla i detta nu och lämna allt åt ödet.


Peace/ MissCcase

Lite brunare.

Aha, Jag fick en liten ångest attack över att jag var så blek så drog ner till solariet och tog mig en 20-minutare. Skönt som fan. har faktiskt bara solat 1 enda gång i sommar...måste bli ändring på det va...menmen nu är jag lite brunare iaf. Mr.Underbar är inte lika underbar längre. han är så sjukt seg på att svara på sms så det finns inte, eller så är det bara mina sms han undviker..I don´t know, och jag vill nog kanske inte veta heller..han kanske bara är upptagen? ( nu börjar grubblandet..) nej men seriöst, jag lever för mig själv, jag lever mitt liv så pass på allt det här med kärlek och känslor hit o dit. Fuck det jag har mig själv. Och min underbara Marianna, fan vad jag saknar henne...Vet att vi glidit ifrån varandra sen vi började olika skolor och vet att vi inte kommer kunna bli det vi va förr, men vafan någon jävla måtta måste det vara. Vi måste ses oftare. Kommer nämligen aldrig träffa någon som henne i hela mitt liv. Hon har förändrat mig, hon har stärkt mig, Då och nu. Föralltid. Det är konstigt det här med polare, vänner...kompisar? Jag har väl egentligen jävligt många polare, färre kompisar men jag har fanimej bara en vän och det är hon. Nej Hon med stort H. Min Marri. Fuck vad jag älskar henne, DÄR kan man säga kärlek utan att få ångest en endaste gång. Vet att hon har fått många nya kompisar, precis som jag men det kommer alltid, alltid vara Cassi och Marri som ett, inte två. Wellwell....ångrade mig lite angånde det där med film, har inga bra och tänker inte ladda ner heller, sist jag gjorde det krashade hela datorn haha, så håller mig laglig. Är faktiskt ganska skönt att skriva av sig lite tankar och funderingar ibland. Alltid vart emot bloggar...tyckt att det varit så larvigt med allt rosa puttinutt och dagens outfit och "chacha bloggeeeeen hihihihihi"...nä pass på det va. Inte min stil. Men detta va ju nice. Detta får nog räcka just nu...kanske skriver en sväng till sen. När ännu mer tankar tar över. Peace / MissCcase

Den där sköna tystnaden....

Jahaja, då var man hemma, nuduschad, proppmätt och dessutom med huvudvärk. Åkte till Mr.Underbar igår ( haha )..Älska smeknamnet eftersom jag knappt känner honom..bara fått för mig att han är underbar helt enkelt..haha jag e sjuk. Aja, vi satt iaf på hans ashärliga balkong och bara tänkte, pratade. var tysta ( en skön tystdnad dock ). Sen kollade vi på världens sämsta film ever...gosh, somnade i världens bästa famn haha så himla mysigt. Låg i hans famn hela natten typ...han tog min hand och jag hans...så mysigt. Inga kyssar dock, inte ens en puss. Drygt, men jaja haha :) Vet inte, men hoppas ingen läser denna jävla töntblogg...för jag skriver verkligen bara av mig här! Grejjen är den att just känslor har jag jävligt svårt att hantera, känslor, tankar osv...speciellt när det handlar om att jag börjar typ..få känslor för ngn. Det är jättejättejobbigt för mig...aja whatever. Vill bara vara hemma ikväll, hemma ensam, själv, alone. Me myself and I liksom...bara ligga här in tha famous sofa och tänka lite till...heh. Ska nog göra det nu.


Peace! / MissCcase

Gamla inlägg.

Lägger in lite av mina gamla inlägg, från min förra blogg bara för att jag vill kunna läsa allt själv ibland. Skriver bara för migsjälv, ingen annan.

Vart fan ska man börja?

Alltså..suck. Sitter och tänker, TO much. Tänker på männiksor som kommit och gått i mitt liv...Vissa som finns kvar men även på dem som stängt sin dörr in till mitt liv. Av olika anledningar. Somsagt, skriver allt endast för migsjälv och ingen annan så ingen behöver bry sig ett shit. Wellwell...Undrar hur många gånger man sagt till någon att den är den bästa som finns, hur mycket man älskar och hur mycket man finns för en person, och jag undrar hur många gånger man faktiskt menat det man sagt, jag menar...OM man verkligen menar det man säger då borde man väl hålla det? Då borde man väl inte dra eller låta den andre gå? Right? Visst kanske man menar saker och säger vissa grejjer i stundens hetta, som känns rätt för stunden..men asså shit. Folk blir bara ledsna? Vet inte riktigt vad jag skulle söga till alla dem som fittat sig mot mig..men heller ingen aning vad fan jag skulle säga till alla dem jag själv fittat mig mot. Finns ju så mycket att säga, men vart fan ska man börja? Till dig vet jag iaf vad jag skulle säga, utan problem. Efter allt jag gjort, höll du på att leda mig till min egen död. Sjuka människa. Jag hatar dig, en av anledningarna varför är för att jag även älskar dig. Fattar inte hur jag kunde vara så jävla dum i huvudet som verkligen, helt seriöst trodde att det skulle vara dig jag fick dela mitt liv med. idiot. Inte för att låta sådär självgod, men du kommer aldrig någonsin hitta någon som mig, vet du varför? Jo för ingen någonsin kommer kunna älska dig så som jag gjorde. Ingen kommer NÅGONSIN kunna ge dig all den kärlek jag gav. Allt jag gav utan att få någonting tillbaka annat än en fet jävla käftsmäll. För det var precis så det känndes. Fuck you. Jag älskar dig.

Peace! / MissCcase

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0